Tänk vad svårt det är att förklara sin älskade hund med ord. Axels historia. Hur kom det sig att det blev just Axel?
När vi visste att våran förra hund Diva inte hade lång tid kvar på denna jord började vi leta ny hund. Fann en annons på Blocket & svarade på Torsdagen. Redan på Lördagen på självaste Påskafton -09 begav vi oss tidigt på morgonen mot Kristianstad. Sonen var hos farmor & farfar. Vi hade lånat ut våran bil så vi fick låna min svågers gamla Omega. Det var ett under att vi tog oss ToR.
Nere i Kristianstad skulle vi möta upp Susanne som hade Axel. Susanne var Axels räddande ängel. Utan hennes insats hade nog inte Axel levt idag.
Framför oss såg vi en liten & mager 6 månaders hane. Han hade världens snällaste ögon. Han fick följa med hem.
Sen började kampen att göra honom till en harmonisk & lycklig hund.
Första skogs promenaden kommer jag aldrig glömma. Han gick på stigen & vågade inte gå in bland blåbärs riset & träden. Han kunde inte hoppa upp på stenar eller hålla balansen.
Men han blev sakta men säkert en harmonisk & lycklig hund. Han gick från 20 kg till 50 kg.
Men pga hans tidigare liv har han nu flera följdsjukdomar. Han har magkatarr, foder överkänslig, pollen/damm allergi.
Jag har under hela hans liv här tränat honom som servicehund. Om han inte hade fått D på en höft hade jag kunnat utbilda honom via SoS.
Många vill inte ha något med honom att göra pga hans raser. Axel är en mix mellan Amstaff/schäfer/rottweiler/bc.
De vet inte vad de går miste om.
Utan Axel vore mitt liv mycket svårare & tuffare.
